
Hej hej! Här är vi.

lelove Dåligt med inspiration nu när tomten börjar närma sig världen för att dela ut lite kärlek. Hoppas han ger mig ett litet rött paket med vitt snöre innehållande ett ord. Ordet ska besvara vad jag borde skriva om här på bloggen. Lite trist att vara en i mängden och skriva om sin vardag.
Ni kanske vet? Vad tycker ni att jag skriver bäst om och vad är roligast att läsa om?
Imorgon:
Nu ska jag sova, Calle är kung och det är rätt bra att Tove åkte ut. Nu slipper man ju att känna sig liten och ful. Hö
Petter länkade till detta klipp. Ja, vi får väl tacka de människor som bjuder på sig själva. Hahaha..... jag dör
(Resten av bilderna från Göteborg kommer imorgon)

Fast förretsen. Vi blev inte ensamma tillsist. För har man en kompis som kommit till ny stad=göteborg=nya killar=snygga killar. Så tittar det självklart förbi en sådan. En snygg kille alltså. Love is in the aaaaair. Men men. Jag är ju glad för hennes skull. Absolut gumman. Ja, jag hade mysigt med min blinkande snögubbe iallafall. (Haha...)
En försenad inflyttningspresent från min familj packades upp -en smothiemixer!
Dag 2, 3 och 4 kommer imorgon. Godnattpuss.
En gammal bild jag hittade - kollage gjort för att försöka ge andra en hint av den vänskap vi har, vi som så fånigt kallar oss Tvillingar. Fina Karoline och lilla JagMan orkar alltid mer än man trodde från första början
.

Igår när jag öppnade mailen såg jag att jag fått mail från SN's redaktion. Mer specifikt från sportredaktionen. Journalisten vars namn jag inte minns meddelade att han skulle skriva en artikel om Teddie och att han skulle använda bilden jag skickat in, och tackade för bra bild.
Och så imorse när jag slog upp tidningen såg jag mitt namn under bilden. Kul grej. Ringde Teddie och berättade och insåg lite till hur mycket jag saknar att ha henne på hemmaplan.
Nu är det mindre än ett dygn kvar innan jag sitter vid ett litet köksbord i Göteborg och dricker varm choklad. Springer runt i hela lägenheten, tar massa fula bilder och garvar så att man gråter och till slut ligger på golvet och håller sig för magen med ena handen och slår i golvet med den andra.
Idag känner vi inget speciellt, vi som sitter i det tomma lilla datarummet och tittar ut över området. Det vi gör är att lyssna till gammal musik och tänka. Tänka på de mest onödiga och viktigaste saker - inget speciellt med andra ord. Och vi, ja - det är bara jag.
Fick ett sms av pappa idag under spanskapluggandet.
Nerklottrade sidor i kalendern blir allt fler då dagarna flyger fram. Något som även konstaterades tidigare under dagen, då jag och Teddie räknade ut att det bara är några få helger kvar innan jag kommer till henne i Göteborg. Glädje på riktigt.
Ni borde vara avundsjuka. Undrar ni varför? För jag har världens bästa kompis. Hon har det där lilla extra, extra allt. Nej, allvarligt. Hon har allt och hon heter Emma. Känner att det inte är någon idé om jag fortsätter skriva för ni som läser kommer aldrig förstå om ni inte träffat oss i verkligheten. Skrattandes, cp och grimaserandes - oss själva med andra ord.
Nu har det gått ungefär två månaders tid sedan jag var hos frisören och mitt obligatoriska tänkande börjar smyga sig på. Det är nu jag börjar fundera om jag ska klippa kort? Färga mörkt? Göra nya ljusa slingor? Klippa lugg? Bara toppa? Denna gång är jag inne på att bli mörkare. Eftersom jag med åren som gått blivit naturligt mörkare blondin, så funderar jag därför på att färga bort mina slingor aningen bättre. Tanken är som Lisa har på bilden ovan - ljusbrunett med blandade slingor. Vi får la se...
Denna brud måste vara ägare till världens snyggaste och största garderob. Galna bananer vad jag är avis. Jag vill meeeed. Kolla detta lixom. Ge mig t-shirten i inlägget nuuu!
Men jag tycker inte det är så farligt egentligen. För tänker vi efter så är dem ju bara till för att vi ska lära oss, och det gör man väl otroligt nog på något vis, eftersom vi nu håller på med andra saker än vad vi gjorde i ettan på lågstadiet.
Men visst är det kämpigt ibland, exempelvis då lärarna göder oss med läxor och prov, och struntar fullständigt i att vi fortfarande faktiskt är vilsna ettor, som nyss börjat första året på gymnasiumet. Äh, vi håller ihop! För på något vis fixar allt sig alltid till sitt slut. Så fungerar det iallafall i vår klass, vi hjälps åt. Har någon glömt bort vad läxan är talar vi andra om det, har man glömt att göra den kan man få den skickad till sig eller förstår man inte något av alla krångliga mattetal förklarar alltid någon lugnt och sansat även om man borde kunnat det sedan årskurs fyra.
Redan nu har jag släppt ur mig meningen "varför valde jag ekonomi!?!". Men jag vet svaret, det är ju en grym utbildning om du vill ha en bra grund för högskola eller att börja i arbetslivet direkt. Det kommer vara värt allt slit när man springer ut från Tessins skruttiga byggnad och hoppar som en ninja (vi är några i klassen som redan börjat träna på hur vi ska springa ut - coolt va). Det kommer vara värt det när man öppnar kuvertet där det står, "Linn Larsson - diplomerad gymnsieekonom". DET KOMMER VARA VÄRT DET. Så nu ska jag se till att fixa detta.
Passande nog gjorde jag klart bokrecensionen i engelska och redovisade min kassabok i exel idag. Nu ska bara oral presentation skrivas klart och sedan nötas in. Go go go!
Väldigt sjuk, i mina ögon iallafall. Sängliggandes hela dagen med 39 graders feber, huvudvärk och mildare frossa kunde jag inte blivit gladare då Lovisa skickade sms och skrev att jag fått högst betyg i klassen på våra diktanalyser, och att läraren hade läst upp en del av den inför klassen. Wiho. Liten guldkant på vardan'. Som Keno-reklamen skulle uttryckt sig. 12 timmars sömn blev det totalt och känns som huvudet återigen vill dra sig till sängen. Så, så får det nog bli. Godnatt med er.